01:05:00
But here I am. Next to you. The sky is more blue In Boliden.
Jag är lycklig, trots att förlossningsdepressionen höll på att sänka mig. Visst är jag lite tilltufsad, men i överlag är jag totalt superduper lycklig. Det tog ett tag att vänja sig vid att det inte barkar iväg åt helvete, utan att lyckan finns här konstant. Med så mycket misär i bagaget så hade jag glömt bort att det faktiskt går alldeles utmärkt att må bra. Dock kan jag erkänna att det tog ett tag, att jag hela tiden väntade på katastrofen runt hörnet. Numer lever den tanken långt bak i mitt huvud, men mest som en rädsla att förlora allt detta som gör att jag kan titta ut på de gula höstlöven och faktiskt se framemot en kall vinter. För oavsett hur kall, halkig, snöig eller slaskig vintern blir är det rätt egalt då jag får må så här. Numer vaknar jag upp varje morgon tacksam att få spendera min tid med människor som gör livet rikare och fullt av skratt.
Jag är så oerhört tacksam.
