Mephala

2017-02-26
11:37:55

Det finns en plats där vi kan träffas sen Och prata om den sista sommaren Men tills dess ska jag skriva om allt som sker.

365 dagar av sorg, saknad och frågan varför. Jag kan fortfarande inte ta in att du är borta trots att ett helt år har passerat sedan där där överjävliga dagen. Det är inte rättvist och det är så mycket vi hade kvar att prata om, diskutera, vara oense om och så många kramar som jag hade kvar att ge. Ett år har passerat utan dig och du är så fruktansvärt saknad att det sliter i bröstet varje gång jag tänker på dig. 
 
2017-01-23
15:41:00

How I wish, how I wish you were here. We're just two lost souls swimming in a fish bowl, year after year, Running over the same old ground. What have we found? The same old fear. Wish you were here.

Dagarna går, veckor blir till månader och snart är månaderna ett år. Saknaden är konstant men glöms bort bland vardagen som fortsätter att gå på utan stopp. Men såna här dagar så griper en klump tag i halsen och jag har svårt att prata medan tårarna ligger konstant och lurar i ögonvrån. Såna här dagar slutar vardagen tränga på och jag kan bara minnas och saknaden är oerhörd. 
Idag borde vi sjunga för dig, krama dig och ge bort presenter. Istället tänder vi ett ljus och minns de fina stunderna vi fick. Sorgen blir inte mindre, den bara ligger på paus mellan storhandling, läxor och barnbråk. Idag gör det ont och jag får lära mig att leva med sorgen. 
 
 
Vi saknar dig nå fruktansvärt. <3
2016-12-16
22:23:05

Nowhere Man, please listen You don't know what you're missing Nowhere Man, the world is at your command He's as blind as he can be Just sees what he wants to see Nowhere Man can you see me at all?

De sätter dej på piedestal
för du är deras ideal.
Men dåras du av deras pris,
så gör de om dej på sitt vis.
Och när de fått dej dit de vill,
så gör de om dej lite till.
De finner fel på allt du gör,
ditt sätt att vara, ditt humör.
De skapar om din karaktär,
de kritiserar, mästrar, lär.
Allt de beundrat är det slut med.
Jag avskyr dem, de gör mej utled.
 
Dorothy Parker