Mephala

2015-03-27
19:52:20

I Love You More Than I Hate My Period

Du, sa han lite försiktigt, har du fått mens? Jo, sa jag förvånat, hur vet du det? Jamen, du är som lite mjukare i sättet nu, sa han. Och han hade rätt. Den där brinnande ilskan som gör att jag fräser åt barnen helt omotiverat, hamnar i konflikt med halva världen och vill lägga mig ner och dö är tydligen inte något elakt personlighetsdrag hos mig, utan bara hormoner. Såna där hormoner som inte bara ger en pms utan även pmds. Tydlingen är det inte helt normalt att vara fullstädnigt lycklig i två veckor för att nästa dag inte fatta vad som hände och man orkar knappt leva. Efter två veckors svart helvete så är man helt normalt lycklig igen. Enda skillnanden sista tiden är att jag har förstått när jag ska hamna där. Efter ägglossning och det är värst en vecka innan mens. Bara vetskapen om att den lycka man känner snart förbyts till en dyhög utan botten är rätt tröstlöst. Så jag kontaktade idag barnmorskan som utan att fråga skev ut antidepp till mig. Börja ta vid ägglossning sa hon och sluta efter 14 dagar. Hjälper inte det, hör av dig. Så jag ser en ljusning i det svarta. En möjlighet att få sluta fred med mina inre hormondemoner. Kanske.
2015-03-20
08:04:00

So I try to say goodbye, my friend I'd like to leave you with something warm But never have I been a blue calm sea I have always been a storm

Så jag packar ner gamla saker. Sådana saker som har följt med mig sedan tidernas begynnelse. Jag packar ner glädje och jag packar ner tårar. Jag packar ner sorg och jag packar ner skratt. Jag packar ner ett brustet äktenskap och jag packar ner kärlek. Jag packar ner något som gick sönder under vägen och något som smärtar. Jag packar ner längtan och jag packar ner åtrå. Jag staplar ågren på varandra och sorterar varsamt ut lyckan. Jag stoppar skammen längst ner i kartonerna medan solvarma dagar får ligga synligt. Jag packar tills jag gråter och jag packar tills jag knappt orkar mer. Allting ska ner i lådor och jag glömmer bort mig i en sparkbyxa med en glad giraff på. Jag kastar bort de saker som slutat betyda något. Saker som tidigare betydde liv eller död. Jag packar ner allting och hoppas att när de väl packas upp kan jag sätta nya etiketter på dem. Glömma sorgen, minnas kärleken. Starta om på nytt. Börja om från början. Eller i alla fall blicka framåt med ett groende hopp. 

2015-03-15
21:15:00

Well, I've been afraid of changing 'Cause I've built my life around you But time makes you bolder Even children get older And I'm getting older too

Och demonerna drar och sliter i mig tills jag blir alldeles trött och vimmelkantig. De låter mig aldrig sitta still och egentligen tror jag deras namn är stress och lättja i en dålig kombination. Så de driver mig till Skellefteå, i jakt på att stilla mitt sinne. Jag köper skor och dricker te tills tungan domnar. Jag funderar hur jag ska få rätsida på allting, men klädhögen växer och tiden rinner iväg. Hälften är packat, nej inte ens det och det mesta står kvar där det står. Allt ska ner i kartonger och jag vill spy över alla saker som jag ska bära och kånga upp och ner och hit och dit. Jag vill dränka mig i en stor kopp Chai och bara känna lugnet. Istället trippar jag runt i mina nyköpta skor och tänker att de lär säkert passa perfekt i den stora garderoben bredvid sovrummet. De lär passa perfekt på mina fötter då jag ska svira runt i Norsjös nattliv....eller vänta nu?! Jag vet ärligt inte vart jag ska börja, trots att jag har flyttat mer gånger än vad som är behövligt. Eller är det bara så att jag vill inte börja. Jag vet inte. Men allt känns bara som en tegelsten runt halsen samtidigt som allt annat går som på räls. Herregud vilket roligt jobb jag plötsligt fick när det omorganiserades. Jag längtar dit, för första gången på väldigt länge. Barnen är som alltid söta och rara. Mina vänner är suveräna och danslusten har börjat komma tillbaka. Inte nog med det så verkar järnbristen ha gett med sig så jag funderar på att äntligen börja träna. Men sen ser jag kartongerna som står tomma och demonerna börjar slita i själen. Jag drömmer om en trollstav som kan få sakerna att självmant sväva till lägenheten i Norsjö. Ni vet, som Musse Pigg i trollkarlens lärling. Hokus pokus, sim salabim.
 
 
 
 
 
 
 
 
Och kärlekarna i mitt liv!