Mephala

2016-06-24
19:24:44

Sunrise doesn't last all morning A cloudburst doesn't last all day Seems my love is up and has left you with no warning It's not always going to be this grey All things must pass All things must pass away

 
Lämpligt nog har gamla känslor och gamla mönster blivit till sekundlånga ögonblick. Det som tidigare tog mig dagar att gräva mig upp ur och bearbeta försvinner numer i den konstanta vinden som blåser. Smärtan som borrade sönder hela min kropp och själ lämnar sällan ens ett blåmärke. Jag trodde den gången för länge sedan att jag inte skulle överleva och att livet förevigt skulle vara snett, skevt och vint. Men som vanligt är tiden en lustig rackare som löser det mesta och skapar ärr av öppna sår och långsamt plåstrar ihop det som en gång låg i tusen bitar. 
Idag är det mesta helt och fantomsmärtorna blir alltmer sällsynta även om jag kan skamset erkänna att såren inte riktigt läkte ihop som de skulle och ärren fortfarande är synliga med en klarröd färg. Det gör inte ont längre men minnena tränger fram ibland och jag undrar stilla hur jag skulle ha kunnat veta då det jag vet nu om jag inte gått igenom det som hände då och vem hade jag varit om jag inte låtit det ske och drunknat i de djupaste av svarta hav och knappt tagit mig upp till ytan, hade allt varit bra då? Kanske. Men jag lever i den tron om att allt vi går igenom och allt och alla som passerar oss i vårt liv kommer av en anledning och låter oss bli starkare, segare och mer vaken än tidigare om vi bara väljer att ta till oss de lärdomar som dyker upp på vägen. 
 
Av alla nattsvarta stunder så hjälpte Finlands absolut bästa författare mig att hålla näsan ovan för ytan när jag trodde jag skulle sjunka till en gränslös botten. Jag lämnar er här med henne, för hennes ord är mer välvalda än vad mina någonsin kommer att bli. 
 
"Om jag inte hade älskat dig 
så oerhört 
och alltid hade trott 
på dina ord 
om att det här var sista gången 
definitivt och oåterkalleligt 
allra sista gången 
du drack 
så hade det kanske varit lättare 
att stå ut med 
de gånger som kom sen 

Men jag trodde ju alltid 
på det du sa 
och älskade dig 
och var övertygad om 
att du egentligen inte ville någoning annat 
än sluta dricka 
och aldrig börja igen 



Det föreföll förresten 
fullständigt logiskt 
för vem skulle frivilligt 
vilja ha det så jävligt 
som du hade det varje gång 
och det blev dessutom alltid 
lite värre 
än den förra bottenjävliga gången 

Nångång när jag misströstade 
frågade jag dig 
varför du inte hade slutat 
fast du så säkert lovade 
att du skulle göra det 
förra gången 

Då svarade du 
att du egentligen inte 
hade velat sluta 
innerst inne 
den gången eller nån annan gång 
Men, sa du, nu ville du 
på ett helt annat 
och alldeles nytt sätt 
Nu ville du 
alltså verkligen 
aldrig mera dricka 
Och trodde jag dig? 

Naturligtvis trodde jag 
nu när du ville 
också allra innerst inne 
Och jag älskade ju dig 

Småningom blev det så 
att jag kanske egentligen 
inte längre trodde 
när du försäkrade att du 
skulle sluta 

men jag kom på mig med 
att jag tydligen ändå 
hade gått omkring och hoppats 
eftersom jag varje gång 
blev så ohyggligt 
besviken 

Man borde förstås 
varken tro eller hoppas 
utan bara älska 
och vara lika 
överraskad 
och tacksam 
varje nykter kväll 
efter en nykter dag 

Så är det bara inte 
det är inte alls så 

När jag inte längre tror 
och inte längre orkar hoppas 
bryr jag mig inte om 
ifall du är nykter 
eller super 

Nu får du tro och hoppas 
alldeles för dig själv 
jag har tröttnat på 
att bli besviken 
jag ställer inte längre upp 
på dina villkor 

Av alla sätt 
vi har prövat på 
verkar det här vara det enda 
som faktiskt har effekt 

Synd bara 
att det kom för sent 
för mig 

Så var det alltså 
min likgiltighet 
du behövde 
medan min kärlek tydligen 
bara var dig till skada" 


Märta Tikkanen
Århundradets kärlekssaga