Mephala

2015-01-31
13:07:50

Our house, in the middle of our street (Something tells you) (That you've got to get away from it) Our house, in the middle of our

Vilka är ni egentligen som läser mitt svammel? Fyra läsare om dan, jag kan snart benämna mig blondinSandra och starta företag och gå på galapremiärer! Vad tänkte jag egentligen skriva idag? Knappast något nyttigt, som vanligt. 
Annars säljer jag ett hus i Kusfors för den som kan tänka sig vara intresserad av det. 
2015-01-23
15:12:00

Now the time is here for Iron Man to spread fear Vengeance from the grave Kills the people he once saved

"Då ska du vara helt glutenfri i minst ett halvår" sa läkaren. "Javisst" sa jag förnuftigt. Men så fort ordet lämnade mina läppar insåg jag hur förbannat sugen jag var på en pizza. Den glutenfria pizzan smakar päckel och LCHF-pizza är ett mycket gott alternativ till den vanliga. Men det är inte riktig pizza. Vetemjölsfylld botten och man äter tills man nästan spricker och känner hur mjölet jäser lite otäckt i magen. Men järnet är lågt igen. Blodvärdet är på väg ner. Så jag dricker snällt blutsaft, får nålstick med järnfylld dropp i och undviker gluten. Jag sneglar lite på broccolin men försöker häva i mig rött kött och spenat. Jag som just tänkte ta upp min vegetariankarrär igen. Kanske inte riktigt läge för det ännu. Jag sover. Sover lite till. Sover ännu mer och vaknar tröttare än då jag la mig och med en rygg som skriker efter massage. Jag fixar lite köttig järnrik mat och smaskar i mig den med en pizza konstant i tanken för att sedan lägga mig ner igen för att vila. Eller först lyckas jag halvt svimma då jag ställer mig upp, sen kan jag lägga mig. Min kropp är slutkörd medan mitt sinne skriker: MEN KOM IGEN FÖR FAN! SLUTA SCHÅPA DIG! Du ska ju för fan snart flytta. Du måste städa. Packa. Få sålt huset. Jobba. Upp och hoppa latmask. Men istället kurar jag ner mig, sover ett tag till för att senare gå upp och förbereda någonslags middag. Inte pizza. Inte pizza idag heller.
 
 
Här får ni en bild på Ironman. Vi kan låtsas att det är en referns till järn och mitt låga järnvärde men egentligen är det bara för att Robert Downey Jr är den snyggaste karl som någonsin gått i ett par skor. Och utan. Och i sockar.
2015-01-16
20:42:01

Don't you know There's fire in the hole And nothing left to burn I'd like to run out now There's nowhere left to turn

Åh jag önskar jag kunde svänga ihop orden som Dorothy Parker, lite så där nonchalant men ändå med stil. Kunna formulera meningar med sju olika lager som Herr Lindgren och att man inte kan läsa boken på en dag för varje ord är dubbelbottnat. Jag vill kunna skriva som Solanas, elakt, analyserande och okomplicerat. Skjuta någon elak karl i bröstet, mest för han förtjänar det och påpeka de skillnader som stör men aldrig berör män. Istället sitter jag här med mina skrala små bokstäver som aldrig riktigt vill passa ihop. Jag vrider och vänder men i slutändan sitter jag med samma resultat och önskar att mina händer kunde dansa lättare över tangentbordet. Sen är det alltid denna prestationsångest, detta skapande som bör resultera i något trådaktigt, en sådan där röd en. Men jag ändrar tankegång och hoppar mellan tangenterna medan styckena lever sitt eget liv. Det gör mig så irriterad och det slutar alltid med att jag sitter med en text som aldrig känns klar, som hade kunnat ha mer liv ,mer känsla, vara mer stilsäker eller bara mindre jag.
Äsch. Man blir aldrig någon Hobb eller Cohello. Men vem vet, ett liv i en trång liten fyra utan vedklyvning och två barn kanske låter denna Jean Grey äntligen bli Phoenix.