Mephala

2014-05-28
09:56:54

Kungsgatan med Soran, hade jag varit med hade jag tagit järnröret och lagt dem i koma alla tre. yeah, Fuck SD med Jimmie i spetsen, sänker en sänker två, ja då springer nog resten, För vi färgade gator med programrebeller och och soldater Bombarjackan blev kostym Dom grep sin chans men rasism är ett resultat av ignorans

10 procent. 10 procent har inte förstått. De har gått på en propaganda. De tror att människor är hot. De tror att hat och rädsla är en väg att gå. De tror att vi är hotade. Vår välfärd. De tror att vi inte har råd. De tror att hjälpen kan sättas in i ett läger långt borta där förhållandena är så katastrofala att ingen i detta avlånga land har upplevt liknande. Ändå tror de att de ska stjäla allt vi har. Vi som har i överflöd. En man som upplevt krig. Svält. Fasor. Läger och andra saker som ingen född i detta trygga land upplevt undrade hur vi kunde välja att ta våra liv. Hur självmordsstatistiken var så hög i ett land med en sådan stor trygghet. Kanske han har rätt. Kanske inte lyckan ligger i att kunna köpa en ny stereo. Kanske inte lyckan ligger i att samla på sig saker och ha pengar på hög. Kanske lyckan ligger någon annanstans. Kanske i att ha en gemenskap. Känna kärlek och trygghet, kanske framför allt att älska sin nästa och bli älskad tillbaka. Därför förstår jag inte hur 10 procent av befolkningen har gått på den stora myten att vår ekonomi är hotad av några som behöver tryggheten mer än vi. För kanske vi har det för bra. Kanske vi har blivit så blinda och bekväma i vår lilla bubbla här uppe i norr att vi har glömt bort vad medmänsklighet och gästvänlighet betyder. I alla fall 10 procent verkar ha gjort det. Jag fasar att fler ska ha glömt bort det i september. För vi har det bra, vi är inte hotade. Vi behöver inte leva på existensminimum eller oroa oss över om vi ska leva till imorgon. Vi har råd att visa medmänsklighet, kärlek, sträcka ut en hand och säga välkommen. 
2014-05-08
16:38:09

Ständigt kaos omkring men i mitt sinne är det still Syrran hon e tung, jag lovar och svär För hon skiter i systemet, becknar det där Syrran hon e grym, jag lovar och svär För hon hustlar systemet. Men syrran jag har full fokus

Ibland undrar jag om de normala vet hur ensam man egentligen är. Hur diskriminerad man är. Hur man blir dubbelt bestraffad för att man tar ansvar. Hur man anser att det borde vara en god egenskap att vara ansvarsfull men istället så får man absolut inget beröm, snarare tvärtom. Hur andras oansvarsfullhet gagnar dem och sätter mig i på pottkanten. Hur allt mitt strävande bara resulterar i ingenting. Hur fruktansvärt ledsen och uppgiven man kan känna sig då de val man gjort bestraffar sig på det mest jävliga sätt. Hur man egentligen borde slå emot och kämpa men rädslan för ännu en bestraffning gör en bakbundnen. Men i slutändan handlar det om kärlek, inte om pengar. Jag vet att det är värt det. Varenda sekund. Vartenda andetag. Men vissa dagar svider det mer än andra att aldrig aldrig någonsin få bekärftelse för det jobb man gör. Att hela tiden vara den som förlorar på det. Ekonomiskt. Egentligen vill jag bara klaga. Bara idag. För jag är så ensam.