Mephala

2014-06-19
23:23:53

You don't need no love in You don't need no bed pan You don't need a horoscope or a microscope The see the mess that you're in If you open up your heart You will know what I mean We've been polluted so long Now here's a way for you to get clean

Vet du. Jag tänkte just på en sak. Vad är det värsta som kan hända om man tror på sig själv? Bara för en dag? Eller en vecka? Ungefär som en diet? Den här veckan ska jag tro på mig själv, min förmåga och att jag är bra i mig själv. Sen efter en vecka kan man förkasta det och gå tillbaka till det vanliga. För vad är det värsta som kan hända egentligen?
2014-06-15
16:22:16

But I'm dancing in the moonlight It's caught me in its spotlight It's alright, alright Dancing in the moonlight On the long hot summer night It's three o'clock in the morning And I'm on the streets again I disobeyed another warning I should have been in by ten

Jag svävar fram utan mening och utan mål. Den euforin som andra upplever gör mig bara till äldre än vad jag är. Det småpratas och smågnabbas. Vi kramas och pussas. Formaliteter utbyts och ju längre tiden går blir de till glada hejarop. Jag antar formen av en amöba då jag egentligen är en katt. Visst verkar det underbart att bara kunna vara. Vara i ruset. Vara i glädjen. Hermelinerna svänger sig runtomvarandra medan jag fascinerat tittar på. Ångest. Ständigt denna ångest. Jag stänger av de flesta funktioner och glider med men jag längtar till ett rum där människor följer varandra i takten. Som ett svallande hav väller de genom logen och euforin är i detta tillstånd ren och äkta. Jag längtar mig bort till en annan kväll. Då intimiteten är exklusiv och Brad Pitt visar upp sin fula nuna. Jag längtar bort till Göteborg. Till Gislaved. Till Härnösand. Istället ler jag lite lätt och fortsätter min färd bland dekadens och delirium.