16:38:09
Ständigt kaos omkring men i mitt sinne är det still Syrran hon e tung, jag lovar och svär För hon skiter i systemet, becknar det där Syrran hon e grym, jag lovar och svär För hon hustlar systemet. Men syrran jag har full fokus
Ibland undrar jag om de normala vet hur ensam man egentligen är. Hur diskriminerad man är. Hur man blir dubbelt bestraffad för att man tar ansvar. Hur man anser att det borde vara en god egenskap att vara ansvarsfull men istället så får man absolut inget beröm, snarare tvärtom. Hur andras oansvarsfullhet gagnar dem och sätter mig i på pottkanten. Hur allt mitt strävande bara resulterar i ingenting. Hur fruktansvärt ledsen och uppgiven man kan känna sig då de val man gjort bestraffar sig på det mest jävliga sätt. Hur man egentligen borde slå emot och kämpa men rädslan för ännu en bestraffning gör en bakbundnen. Men i slutändan handlar det om kärlek, inte om pengar. Jag vet att det är värt det. Varenda sekund. Vartenda andetag. Men vissa dagar svider det mer än andra att aldrig aldrig någonsin få bekärftelse för det jobb man gör. Att hela tiden vara den som förlorar på det. Ekonomiskt. Egentligen vill jag bara klaga. Bara idag. För jag är så ensam.