Mephala

Inlägg skrivs inte av sig själv precis som tvätten som inte viker sig själv. Plötsligt slår verkligheten ner sig igen och jag är levande begravd i ett berg av tvättade, otvättade, vikta, ovikta, singelsockar och kaos. Det som glöms i sol kommer fram när man behöver mer än bara ett par slitna shorts och ett linne. Jag tvättar och väser åt torktumlaren som just gått sönder. Jag måste ha en och jag vet inte hur jag ska ha råd men något råd blir det nog. Handdukar med sand i och kläder som stinker av solkräm. Jag förbannar mörkret. Jag förbannar kylan. Jag vill kunna gå ut på kvällen och strosa runt. Precis som där uppe på Norrlands riviera där kylan aldrig kröp innanför skinnet. Istället stänger jag dörren och ser hur solen sakta försvinner. Tvätthögen speglar sig i i fönstret och jag försöker ta mig levande ur högen som kväver mig. Detta Sisyfosarbete. Detta ok. Denna underbara fantastiska sommar som inte gav sig tid till att tänka på tvätt eller gapande garderober.