Mephala

-När ska du börja jobba?

-I januari

-Redan? Men vart ska Algot vara då?/Oj, är han redan ett år?/Ska Algot gå dagis då?/Men får man gå dagis då man bara är tio månader/

-Han ska vara hemma med sin pappa

- Va?!/Jaha, vad bra/börjar han dagis i mars då?/Varför då?/Ska du jobba deltid?

-Tobias ska vara hemma till september och jag ska jobba heltid.

-OJ!/WOW/HOPPSAN/Varför då?/Vad bra!

Det är fortfarande kontroversiellt att den andra föräldern till barnet är hemma med sitt barn. Det är ännu  mer kontroversiellt att vi nästan delar lika på föräldraledigheten. Vi pratar om att Sverige är världens mest jämställda land(Nej det är vi inte) men så länge mamman anses vara förälder och pappan bara ett bihang så kommer vi inte närmre jämställdhet. Nu anser jag inte att det handlar om kvinnans yrkesliv när det kommer till delat föräldraskap utan barnet rättighet att ha två engagerade och närvarande föräldrar. ”Har du maten serverad då du kommer hem då?” fick jag som fråga. Självklart, det hade Tobias då han kom hem med. Han sköter markservicen då jag jobbar och sedan när jag kommer hem delar vi på sysslorna, precis som vi hade det då han jobbade(fast ändå inte, eftersom han jobbar skift). Det borde inte vara konstigt att en mamma väljer att jobba heltid då barnet är tio månader precis som det inte borde vara konstigt att en man städar, tvättar och lagar mat i det hushåll han lever i och framför allt är det fullt naturligt att vilja ta hand om sitt barn oavsett vad man har mellan benen. Visst, jag har ammat och jag har burit barnet i nio långa plågsamma månader vilket gör att jag har ett speciellt band till Algot, men det innebär inte att jag har rätt att ta ifrån Tobias möjligheten att få ett bra band med sitt barn(vilket man bygger upp redan när de är små) och framför allt har jag ingen rätt att nalla av hans föräldradagar bara för att jag anser mig ha en biologisk rätt att vara hemma. Jag ammar fortfarande men det sköter vi på morgonen och då jag kommer hem, fungerar hur smidigt som helst då han äter alla mål mat som hans far tillagar.

Det vore underbart att se ett samhälle som värderar båda föräldrarna lika mycket och kräver lika mycket ansvar. Kanske man kan tro att mamma har fördelar i detta men jag skulle vilja säga tvärtom. En mamma har en massa krav på sig hur hon ska agera för att vara en riktig mamma medan pappan behöver bara hålla i bebisen ett litet tag och ”hjälpa till” med blöjbytena så kvalificerar han sig in som en superpappa som verkligen hjälper sin partner med barnet. Ansvaret kan alltid skippas av pappan men aldrig av mamman. Sedan om man är ensamstående förälder märker man helt klart av att det är en milsvidd skillnad på förväntningarna på en mamma och en pappa.

Så nej, Algot ska inte på dagis förrän i september då hans pappa ska återgå till jobbet. Jag jobbar heltid nu och jag kan erkänna att det är väldigt trevligt samtidigt som höjdpunkten på dagen är att få komma hem och leka med Algot(jag tror det är Tobias höjdpunkt också, utan att ha frågat honom om det)

Feminism är att man anser att båda könen har samma rättigheter och möjligheter. När det gäller föräldraskap så skulle jag vilja lägga till att man har samma ansvar också. 

Så mer feminism till folket tack.