Mephala

2014-03-29
09:23:25

Blue jeans, white shirt Walked into the room you know you made my eyes burn It was like, James Dean, for sure You're so fresh to death and sick as ca-cancer

Hur många gånger kan man bli besviken undrade hon. 247 gånger svarade jag. Precis 247. Varken mer eller mindre. När den summan är uppnådd så har man fyllt sin kvot av svek. 247 gånger. Jag lovar, jag har räknat. När den 247:e gången är slagen så finns det ingen väg tillbaka. För jag vet. 247 gånger är för mycket. 247 gånger är förödande. 247 gånger är dödande. Men det är precis så mycket man uthärdar. När man kommit dit att den människa som påstår sig bry sig ännu en gång låter en hoppas utan någon grund så är man klar. Då har 247 gånger för mycket utspelats. Man har legat på ett kallt golv och gråtit. Man har stått mitt på ett torg och låtit tårarna skölja över en. Man har dött. Man har återuppstått bara för att dö igen. Men tillslut så reser man sig. Man borstar bort dammet och inser att man är odödlig. Förvånat tittar man ner på sin själ som numer består av kevlar. Allt som var brustet har satt sig på sin plats igen. Limmet fanns inom en själv. Ännu mer förvånad letar man efter den känsla man närt under så lång tid. Man letar i sitt hjärta. I sin själ. I sitt huvud. I en gammal melodi som en gång betydde allt. Man letar tillslut i nötta gamla ord men ingenstans finns det. Det enda man hittar är ett förakt. Ett förakt som är lika starkt som den känsla som en gång sprängde ens bröst. Förakt för sig själv. Förakt för den man tillåtit sig vara. Förakt för den människa som 247 gånger aldrig insåg ens värde. Förakt för de som aldrig förstod.
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: